Lockheed EC-121L (WV-2E) 1/72 Heller + RVHP

Efter att ha försökt ta mig vatten över huvudet med u-båtar är det dags att lämna marken och bygga flygmaskin igen. Sedan länge har jag en fascination för de stora kolvmotordrivna passagerarflygplanen från efterkrigstiden; DC-6, DC-7, Boeing Stratocruiser, Handley-Page Hermes, Breuget Deux-Ponts, men framför allt är det Lockheed Constellation som är min favorit. Graciös och flärdfull på ett sätt som de andra inte nådde upp till med ett nosställ som sticker fram som Ava Gardners ben ur en vit klänning och en kropp med kurvor som de andra bara kunde drömma om. Ordet sex appeal i kombination med flygplan må låta märkligt men det är vad Constellation har. Här nedan utan nosställ men i läcker Lufthansa-klänning. I kategoring trafikflyg är det enligt min mening bara Concorde som kan konkurrera i estetiskt hänseende.





Självklart faller en sådan femme fatale i händerna på en soldat, i det här fallet USAF och US Navy. Inledningsvis som transportkärra men senare i en hel rad spaningsutföranden under beteckningen EC-121, varav de flesta såg ut ungefär som Hellers boxart nedan:



En rejäl ölmage på undersidan och en puckel som skulle få en dromedar att bli alfahane direkt. Dejta militärer kan alltså ha utseendemässiga följder. Trots detta blev det en långlivad relation, EC-121 trädde i tjänst 1954 och kvarstod i rullorna till 1978 (en individ användes av US Navy för telekrigföring till 1982).

Problemet med radar-konfigurationen på EC-121 var att den inte hade 360° täckning så 1956 hade Lockheed ingenjörer tänkt till och monterat en gigantiskt antenn i  en rotodom innehållande en APS-70 flygspaningsradar kroppens ovansida - tänk E-3 Sentry/AWACS. Genom att låta antennen rotera nåddes täckning tunt hela horisonten och tre gånger så lång målupptäckt som med standardinstallationen. Men eftersom flottan var uppdragsgivare gick ordern istället till Grumman W2F-1 (E-2) Hawkeye som ju hade fördelen att kunna baseras på hangarfartyg; inte oväsentligt i den kontexten.

Huruvida operationen blev lyckad... Jag tycker det ser mer spännande ut än dubbelbulan ovan:




Utöver en dos fransk plast krävs lite tjeckisk resin för att åstadkomma skapelsen ovan i 1/72, för ett antal år sedan hittade jag en konverteringssats från RVHP vid ett (dyrt) besök på Aviation Megastore i Amsterdam:




Sammanlagd lagringstid på lådorna är nog drygt 40 år så det är hög tid att starta. Ett litet problem just nu är att motstå de sirener som viskar om etssatser och annat godis som finns i stashen. Men med en civil L.1049 och en dromedar till på hyllan tänkte jag motstå lockelsen. Får se om det går   


Innehållet i den stora lådan ger lite Matchbox-vibbar:

Färgglatt och



rejäla panellinjer:



Alltså, dags att rista en stund:



Får se vilket tempo det här bygget får, antalet delar talar för att det kan gå hyfsat fort framåt men om de passar ihop är en öppen fråga

Jag håller med om allt du skrev om Connien, det är absolut ett av de vackraste och sexigaste flygplanen som byggts!

Kan däremot inte säga att jag gillar de militära versionerna, de är .....intressanta i alla fall.

Men jag kommer att följa ditt bygge och även i 1/72 kommer hon att bli en rejäl madame!



Stefan 

Nog är det kurvor hela vägen på den där damen!
AEW-historien är ju fylld av spännande projekt. Själv suktar jag efter den den S2F-varianten E-1 Tracer, bara för det ser inte klokt ut.

Att rista om en gammal Heller är däremot en tjusning som jag inte hade gett mig på, men så är jag ju notoriskt usel på det momentet. Lycka till Anders!

Vilket spännande projekt Anders.
Jag bänkar mig, och lyckar dig till med allt jobb du har framför dig.

/Bosse

Vilket värdigt verksamhetsfält!

Må lycka och välgång följa dig i ristandet, liksom.

Lite att pyssla med där ja!
Du är en modig man!

Kör hårt!

Stefan E skrev:Jag håller med om allt du skrev om Connien, det är absolut ett av de vackraste och sexigaste flygplanen som byggts!

Kan däremot inte säga att jag gillar de militära versionerna, de är .....intressanta i alla fall.

Men jag kommer att följa ditt bygge och även i 1/72 kommer hon att bli en rejäl madame!



Stefan 

Popcornen gläder mig, hoppas du har gott om dem; det här kan bli en låååång film. Det sägs ju att storleken saknar betydelse, but my spray booth begs to disagree... Måleriavdelning kommer att få vara kreativ.

cas skrev:Nog är det kurvor hela vägen på den där damen!
AEW-historien är ju fylld av spännande projekt. Själv suktar jag efter den den S2F-varianten E-1 Tracer, bara för det ser inte klokt ut.

Att rista om en gammal Heller är däremot en tjusning som jag inte hade gett mig på, men så är jag ju notoriskt usel på det momentet. Lycka till Anders!

Tack! När det känns som mörkast med Tamiyas eminenta verktyg i handen tänker jag på förfäderna i Tanum som ristade i sten, de hade det värre. Men å andra sidan blev deras verk världsarv så småningom, de anspråken har jag inte

Marlin skrev:
Vilket spännande projekt Anders.
Jag bänkar mig, och lyckar dig till med allt jobb du har framför dig.

/Bosse

Tack! Men det känns överkomligt, stora trevliga delar i lättslipad plast- vad kan gå fel...?

Matt_Public skrev:Vilket värdigt verksamhetsfält!

Må lycka och välgång följa dig i ristandet, liksom.

Tackar! Ristar på och ser ljuset i slutet av tunneln.

glimturen skrev:Lite att pyssla med där ja!
Du är en modig man!

Kör hårt!

Modig eller bara dumdristig är frågan... Men jag tror det skall gå vägen, det gäller att kalibrera ambitionsnivån bara. Jag kör på konceptet 70-centimetersmodell - bara den ser OK ut med det betraktningsavståndet blir jag nöjd. Må alla tävlingsdomare med tandläkarspeglar hålla sig borta   



Och en liten uppdatering:

Vingarna är ristade så långt det går innan de blir hoplimmade. Enda funderingen är vad jag skall hitta på med den mur som markerar avisningsgummit, den är massiv:



Inte Tamigawa men bättre än The Matchbox Mad Trencher. Mycket frestad att göra nitrader också. Kan bli snyggt.



Blivande cockpit. Blir inga större ansträngningar här, man ser i och för sig mer än på en 1/144 trafikkärra men inte nog för att motivera massvis med ets. Tror jag än så länge.





Det börjar lukt etylacetat och annat gott nu:



Och slutligen en storleksjämförelse med modellbyggarstandard 1A - en burk Humbrol. Hon kommer att behöva lite yta så småningom:



Over and out för idag, fortsättning följer...

De flesta EC-121or var utrustade med extratankar på vingspetsarna varför Heller gjutit med dem på undre yttre vinghalvan men inte på den övre. Istället skall man kapa vingspetsen och limma dit övre halvan av tanken; ett rakt snitt så det kan funka.



Tyvärr är min tilltänkta förebild utan tillval, alltså får det bli tvärtomprocess; kapa tanken på underdelen och bygga upp en ny vingspets. Snabbt sågat är hälften vunnet och därefter lite plasticard för att få något att slipa till någorlunda rätt form.



Är rätt så säker på att den här vingprofilen inte är rätt



Ni blir det såga, fila och slipa en stund.

Flygkroppen har fått fönster och svart insida. Förutom den rudimentära cockpiten finns inte en tillstymmelse till inredning med i lådan vilket i kombination med de få och små fönstren gjorde att jag beslutade att måla insidan, fönster inkluderade, svart. Ser faktiskt helt OK ut.





Slut för idag, fortsättning följer.

Sjuttiocentimetersmodeller är ett koncept som jag knycker rakt av.


Också: Friskt fipplat med vingspetsarna, jojomän!

En ganska så fransk lösning på vingspetstankarna.
Går ju som smort det här!

Snyggt slöjdat.
Kommer bli kalas det här.

/Bosse

Att måla hela inkråmet svart var ju ett alldeles lysande till tag 



   //Kent

Tjusigt ristat och byggt!

Dags för en liten uppdatering, jag fick göra en ofrivillig paus efter att ha begått misstaget att klicka på köpknappen på Hannants hemsida och därefter hamna i tull-limbo ett par veckor. Så varför utsätta sig för detta? Det började med lite torrsim för att få en känsla för hur stor och märklig den här kärran kommer att bli. Svaret på frågan var stor, märklig och tung:



Connien är redan från början en rejält baktung modell och addera 204 g (enligt köksvågen) resin en bra bit bakom huvudstället kommer inte att minska behovet av bly i nosen, så det blev till  att beställa vitmetallkopior på Hellers delar från Scale Aircraft Conversions för att kanske slippa landställshaveri. Och enda handlare jag hittade i Europa som hade setet i lager var alltås Hannants. Men ser OK ut i förpackningen:



Det känns även tryggt att ha vitmetall istället för plast eftersom Heller tycker det är en bra ide att montera nosstället i samband med att man limmar ihop kroppshalvorna; en klassisk fälla...



Jag har försökt lura ut ett sätt att lösa monteringen senare i byggprocessen, men det blir en hel del kirurgi för att få till det, får se vad som känns minst illa.

Passade på att beställa lite annat också, nya propellrar från Plusmodel bland annat.



Misstänker att mastern är 3D-printad av ytstrukturen att döma så efter att ha tvättat av dem drog jag på lite Alclad primer. Gick sådär...





Primern fäste extremt dålig och går nästan att blåsa bort. Hoppas det beror på att jag slarvade med tvätten, skall slipa försiktigt och lägga ett nytt lager.

I övrigt närmar sig cockpit såpass färdig som den skall bli, man ser inte mycket genom rutorna men ett par säkerhetsbälten pillas dit.




Fortsättning följer...

Kan nog vara bra med lite extra vikt i nosen med en sån klump på kroppen!

Håkan

Det var ett mycket skumt utrseende på de där propellerbladen. Ser ju nästan ut som om resinet har skiktat sig i gjutningen, hur nu det går till?
Eller är det att primern släpper som gör att du får det där konstiga utseendet?
Bara hålla tummarna för att lite lätt slipande och bättre tvättande gör susen.

Snyggt slöjdat Anders.
204g resin det är ju inte direkt lite, frågan är om det inte hade varit bättre att sätta planet på en pinne med den vikten.
Oavsett det så ser det hur snyggt ut som helst.

/Bosse

Snyggt bygge!

Radomen hamnar ju helt fel viktmässigt, här kommer det att gå åt massor av vikt!

I verkligheten satte man faktiskt ett stöd under stjärten då Connien var känd för att sätta sig på stjärten, särskilt under lastning.

Verkligheten överträffar ofta dikten!  


Stefan 

Gistanes vilken discus du slängt på!

Massivt tilltag, men ack så vackert!