North American FJ-1 Fury, Czech Models, 1/48

Nu måste jag bryta av den Ryska trenden lite och vad är då bättre än Amerikanskt Flottflyg?
 
Inte grått och vitt den här gången utan helblått!
 
Maskinen som ärvde Mustangens vingar och startade en hel familj med välkända flygplan, FJ-1 Fury.
 
 

 
 
Baksidan av asken visar de två maskiner man kan bygga, inte mycket variation här;
 
 

 
 
Den här modellen är en short-run i ordets ursprungliga betydelse, långt från dagens Special Hobby eller Roden.
 
 
Asken är liten och den innehåller inte heller särskilt mycket;
 
 
 

 
  
Hela byggsatsen ryms på tre gjutramar, det är knappt 30 delar,
 
 

 
Två mycket välformade vacuumhuvar;
 

 
 
…. ett dekalark
 
 
 

 
 
…ett 20tal resindelar;
 
 

  
…och en ritning;
 

 
 
Det här brukar vara byggsatser med lite ”tuggmotstånd” så det här skall bli kul!
 
 
Limma Lugnt!
 
Stefan

Ja, precis som CAS förklarade så kommer uttrycket ”short-run”, eller ”kortseriemodell” på Svenska, från att de görs i relativt små upplagor.

 
 
Airfix, Revell, Tamiya, Hasegawa m.fl, tillverkar gjutformarna i stål av hög kvalitet, det ger en mycket hög precision på delarna, hög detaljrikedom, skarpa gjutningar och formarna håller mycket länge.
 
Airfix och Hasegawa ger fortfarande ut modeller som kommer från formar som tillverkades på -50, -60 eller -70talen, men det är både svårare och tar längre tid att tillverka formarna och framför allt är det dyrt.
 
Kortseriemodeller  (äldre Special Hobby, Czech Models, Classic Airframes, Roden,  m.fl.) däremot gjuts i formar som tillverkas av ett mjukare material som är mera lättarbetat och betydligt billigare.
 
Nackdelen är att formarna inte håller för lika högt tryck som stålformar vid gjutningen och att formarna också slits ut mycket fortare, de ger inte heller lika skarpa gjutningar.
 
En kortseriemodell kanske görs i en upplaga på 500-1000 exemplar (riktigt gamla kortseriemodeller kanske hade en upplaga på så lite som max 500 exemplar) sedan är formarna slut och inga flera modeller kan gjutas i dem.
Därför är gamla kortseriemodeller oftast mycket sällsynta och begärliga samlarobjekt idag, en del kan vara riktigt dyra om man har tur och hittar ett exemplar.
 
 
Ett lägre tryck vid gjutningen ger också något sämre detaljering och gjutningen blir inte heller lika skarp.
Därför brukar det finnas både resindelar och etsade delar med i byggsatsen för att kompensera för den något sämre detaljeringen på plastdelarna.
 
En kortseriemodell är ju billigare att tillverka, man använder enklare och billigare material och upplagorna är små, därför kan man göra modeller av udda och ovanliga flygplan som de stora drakarna undviker som pesten.
 
Kortseriemodeller brukar sakna styrtappar, ha kraftiga utstötsmärken och passformen kanske inte alltid är så bra.
Det kan variera otroligt mycket mellan olika tillverkare och varje modell är unik, man vet aldrig riktigt vad man ger sig in på när man bygger en sådan här modell.
 
Men om man verkligen gillar utmaningar och vill ha något udda som inte alla andra har byggt så är de här byggsatserna perfekt och de är roliga att bygga.
 
Kortseriemodeller har ett rykte om sig att vara svårbyggda, det KAN stämma på äldre modeller från -70 och -80talen, men idag börjar gränsen att suddas ut alltmer.
En av Special Hobbys nyare modeller är inte svårare än något från Airfix, även om de inte kommer upp i Tamiya-klass.
 
Eduard började som en kortserietillverkare och se vad dom gör idag, Special Hobby är på god väg, likaså Roden och flera andra tillverkare.
 
 
Det var historielektionen, nu till bygget….
 
 
Jag började med att limma ihop vingspetstankarna;
 
 
 

 
 
Här ser man de rejäla utstötsmärkena (normala för en kortserie) och de måste bort eftersom de är så tunna vingar på den här maskinen;
 
 
 

 
 

 
 
Jag märker ut allt som måste bort med en märkpenna;
 
 
 

 
 
 
 
,,, och sen är det bara att börja jobba med kniv och sandpapper.
 
 
Resindelarna får man ”rensa”, dvs befria från gjutpluggarna som kan vara rejäla, man behöver inte ta bort ALLT, bara det som är i vägen för andra delar.
 
 
Noshjulsbaljan limmad på plats med CA-lim då vanligt plastlim inte funkar på resin (även om det är en annan sorts plast).
 
 

 
 
Cockpiten ihoplimmad;
 
 



 
 



 
 

 
 
Limma Lugnt!
 
Stefan

cas skrev:(Berylliumbrons gjutformar har högre hårdhet än stål, och är därmed svårare att bearbeta (plus att dammet är giftigt) än stål, men har mycket högre livslängd. Man hittar nog inte så många modelltillverkare på den här sidan Tamiya som använder det)

Grym start Stefan! Bara att hålla tummarna att det inte bråkar mer än nödvändigt.

Patrik, byggtråd på din lill-fury tack!

Ojdå, det visste jag inte, jag har läst det någonstans, men det var uppenbarligen fel. 

Tack för rättelsen! 

Men av vilket material är formarna då gjorda av?
Det måste ju vara mycket mjukare än stål.

Ja, jag vill också se en byggtråd på din Fury, Patrik!

Stefan 

cas skrev:Så lite så.
Jag skulle tippa på att dom gör verktygen i ohärdat verktygstål eller aluminium:
Kolla på verktygsframställningen här hos Special Hobby
http://www.specialhobby.net/2018/08/sh48170-si-204c-3-148-prace-pokracuji.html
Ser ut som aluminium tycker jag.

Mja, idag använder väl Special Hobby samma material (det ser ut som stål eller aluminium) som alla andra mainstreamtillverkare, men vad använde de innan de gick över till dessa hållbara formar?

Jag har ändrat lite i min text i inlägget ovan så det ser bättre ut.

Stefan 

Nu är cockpiten primad med svart Hu85 och målad i Hu140 Dark Gull Grey.
 
 


 
 

 
 
Panelerna och instrumentbrädan målade med Hu85 Satin Black, nackstödet i Hu153 Insignia Red, bälten o spakdamask i Hu26 Leather.
Lite vita o röda knappar, silver Hu11 på detaljerna i bältena och en försiktig torrborstning med en mellangrå färg  avslutar cockpitmålandet.
 
Nu är cockpiten färdig, skall bara till en wash också…
 
 
 

 
 
Instrumentpanelen blev tyvärr lite mörk…
 
 

 
 
 

 
 
 
 
Limma Lugnt!
 
Stefan

cas skrev:Det var ju ändå en ganska så snoffsig cockpit!

Tack, CAS! 

Stefan