Känner du igen dig?

Varför blir det så här?






Mina byggen har en tendens att fastna i ett visst stadie. Man tröttnar eller hittar en roligare modell att sätta tänderna i.
Tyvärr är det drygt 30 modeller som väntar på att avslutas. Det här är bara ett axplock av halvfärdiga och påbörjade modeller i mitt hobbyrum.
Inte blir det bättre av att sommaren är här. Det finns ju annat som vill ha min uppmärksamhet den här årstiden.

Jag måste skärpa mig... så här kan jag inte hålla på. Det kommer bara att sluta med att jag sopar ner de tråkigaste objekten i soptunnan.
Ja, ja... man kanske skall påbörja en ny modell, som tröst


/Henrik

Det enda problemet, som jag ser ser det, är din uppfattning.

Du tror (felaktigen) att färdigställandet av byggmodeller är din hobby när den bevisligen är att påbörja byggprocesser. Att ett och annat projekt fullbordas är helt enkelt enbart en tillfredsställande tillfällighet.

Jämför gärna med buddhistens syn på livet som ett lidande där stunder av lycka hör till undantagen. Detta ger honom ett övertag gentemot den som anser sig berättigad till evig lycka i en grym värld.

Med detta sagt kan du ju förvisso även eftersträva en striktare disciplin, det finns glädje i detta med (och missnöje för människan framåt). Huvudsaken är att du inte klandrar dig själv hårt i avvaktan på ditt val.

Matt_Public skrev:Det enda problemet, som jag ser ser det, är din uppfattning.

Du tror (felaktigen) att färdigställandet av byggmodeller är din hobby när den bevisligen är att påbörja byggprocesser. Att ett och annat projekt fullbordas är helt enkelt enbart en tillfredsställande tillfällighet.

Jämför gärna med buddhistens syn på livet som ett lidande där stunder av lycka hör till undantagen. Detta ger honom ett övertag gentemot den som anser sig berättigad till evig lycka i en grym värld.

Med detta sagt kan du ju förvisso även eftersträva en striktare disciplin, det finns glädje i detta med (och missnöje för människan framåt). Huvudsaken är att du inte klandrar dig själv hårt i avvaktan på ditt val.

What ee said..

What ee said..

Funderar också på det


Men det ligger mycket i det som Matte skriver. Slutresultatet är nog inte det viktigaste för mig. Jag kan sitta hur länge som helst och putsa på delarna, för att de skall bli precis som jag vill ha dem, men nån modell vore ju kul att färdigställa.
Brukade ha en produktion på ca 3 färdiga modeller per år, men har inte lyckats med nån, de senaste åren.

Men... å andra sidan, är det en förbannat kul hobby vi har.


/Henrik

Henrik Bergman skrev:Men å andra sidan är det en förbannat kul hobby vi har.

Obsalut!

Så länge man har roligt (och inte skadar någon annan) är det bara att köra.

Visst känner jag igen mig, Henrik!

Jag kommer ungefär till samma stadie som dina modeller är i och mitt byggbord är skrämmande likt ditt!

Var nere ikväll en stund, jag räknade till 6 halvfärdiga modeller på bordet (tre Spitfires Mk.VIII, en Hurricane, en J-29a i 1/48 och en F-5a i 1/32.
I min "på gång" hög ligger ytterligare ett 40-tal modeller o väntar....

Ofta går jag (som ikväll) ner i hobbyrummet och bara sitter o tittar i lådor, planerar kommande byggen och njuter.
Det är inte så viktigt att det blir något byggt varje gång...

Jag tappar helt enkelt intresset för modellen när det kommer till målningen, jag tycker det är själva bygget som är "grejen", ändå gillar jag att dekalera modellen.

Men det är det där med målningen....  Där "fastnar" de flesta av mina modeller.

Ibland tar jag mig i kragen och målar, då trillar det snart ut ett par färdiga modeller.
Men det är inte antalet färdiga modeller som är det viktigaste för mig, utan att ha kul, få koppla av och bara trivas.

Matte sätter fingret på exakt rätt punkt och jag instämmer till 110%, och jag håller också med dig om att det är en förbannat kul hobby vi har!

Stefan 

Här är man i gott sällskap!
En färdig modell är väl gött för att kunna bevisa för sig själv att man blir klar nån gång, men det är ju resan dit som är målet med det hela för mig, inte en samling färdiga modeller på hyllan!

Vi är alla olika personligheter och det finns olika anledningar till att vi håller på med denna hobbyn. Det viktigaste är att man har roligt och är nöjd med det man gör, sen spelar det ju mindre roll om modellerna ligger på bänken eller vitrinskåpet...

Själv är jag en "avslutar"-människa; om jag committar till någon uppgift så ser jag till att ta den i mål. Men å andra sidan är jag trög i starten och velar fram och tillbaka innan jag bestämt mig för hur jag vill göra. Ingen är ju perfekt

Jag bygger ganska mycket i gruppbyggen på ISM vilket gör att jag upplever lite press på mig att avsluta byggena. Detta kan vara både bra ock dåligt; jag blir visserligen klar med byggena men går det motigt på slutet så tappar jag en hel del mojo och det tar ett tag innan jag finner inspirationen att börja med nästa bygge.

Under mina 2 år vid byggbordet har jag märkt följande saker; jag har oerhört svårt att påbörja ett nytt bygge medans jag håller på med ett redan - jag "zoomar in" fullständigt på det bygget jag håller på med och kan inte släppa det förrän det är klart.
Efter att ett bygge är klart behöver jag en paus på några dar för att få tillbaka bygglusten och läsa in mig på ett objekt, kolla inbox-reviews, byggtrådar etc.


Tommy

Att ha det tänk som Matt beskriver är nödvändigt (har jag upptäckt) för att inte tyngas ner av de obyggda modellernas tyngd på sinnet.
Så här ser det ut i ett par av hyllorna i hobbyrummet!





och byggbordet



Lite lätt kaotiskt!

Dock har jag faktiskt endast ägnat mig åt Lysandern den senaste tiden.
Detta i ett försök att sluta med förhalningstekniker!

Håkan