Tamiya 1/32 Corsair " BIRDCAGE"

Det är helläckert, men jag tycker att bilden med "tassarna på plats" i förra posten var alldeles lagom vädrad...
Nu är det nästan för mycket   

Jag är böjd att hålla med CAS, kanske lite för mycket slitage (för MIN smak skall tilläggas!).
Maskinerna slets mycket hårt och blev otroligt skitiga på  kort tid, så för en maskin som är i ursprungsmålningen
kan det nog vara OK.

Ser lite konstigt ut att det färgen nött bara till primern, några fläckar med ren metallyta skulle se ännu bättre ut.

Men på det stora hela är det ett helt underbart bygge!   

Stefan  

Håller nog med föregående talare, men efter att ha kollat runt lite på ww2db så inser jag att det nog inte var så ovanligt att maskinerna blev helt tokigt slitna. Är det någon som har koll på varför f4u blev det, eller är det något allmänt i tropikerna eller specifikt för us Navy eller...? Någon som vet?


Ruggigt snyggt dock!

Många av planen utgick från hangarfartyg. Saltvatten och metall är inte bästa vänner exakt. Maskinerna fick slita som hundar, med många uppdrag. Prio 1 var att hålla igång planen, inte att de skulle se snygga ut. Håller med om att nötning ner till metallen på några ställe, skulle lyfta det hela.

Corsair var avsedd som ett hangarfartygsbaserat flygplan, men den hade en tendens att studsa kraftigt vid landningen och när kroken greppade linan var det vanligt att propellern gick i däcket.

Corsairen bedömdes olämplig för hangarfartysbruk och baserades på landbaser tills problemen lösts.
När problemen väl var lösta hade Grummans ersättare, Hellcat, redan gjort succé inom flottan, så dom ville inte ha tillbaka Corsairen.
Både Marinen och Flottan flög oftast Corsairen från strippar på stranden. 
Det var bara ett fåtal Amerikanska enheter som flög Corsairen från hangarfartyg, Britterna däremot hade dem i stort antal.

Korallsand är mycket finkornig och mycket hård, nästan som blästersand.
Så flygplanen blev blästrade av korallsand, stekta av den tropiska solen, dränkta av tropiska skyfall och temperaturvariationerna var stora både mellan natt o dag och vid flygning.
Vid 40graders värme på marken (ganska normalt i tropikerna) så är det 0grader redan på ca 4000 meters höjd och -40 på 8000 meter, så flygplanen fick utstå stora temperaturvariationer.
Lägg till det dålig kvalitet på färgerna, ingen tid att pyssla om eller tvätta planen, man hanterade ammunition på vingarna vid laddning, spillde bränsle när planen tankades, klättrade på vingarna vid start (tidiga Corsairer startades med startpatron), lappade o lagade skottskador, oljespill bland mycket annat som slet hårt på flygplanen.
Jag tror inte man kan smutsa ner eller överdriva blekningen för mycket!

Stefan  

Bra upplysande info Stefan! Tänkvärt när man ska göra slitage!

Håkan

Tackar för den informationen/tanken Stefan, mycket tänkvärt! Jag reagerar väl fortfarande på att utseendet på "de där" kärrorna var så extremt slitet i jämförelse med andra teatrar men det är nog som du säger :-)

Sådär ja, då var detta bygge avslutat, iaf steg ett eftersom jag har planer på ett dio till denna kärra, men det får bli framöver. Om jag rent utav skulle bygga en till corsair till det dio, hmmm
Hur som så blir det fler corsair byggen för mig i framtiden, fruktansvärt roligt bygge! 

Nästa kärra som står på tur är Tamiyas P-51D i 1/32..svår att sluta bygga Tamiya när man väl börjat! haha! 

Jag vill också passa på att tacka alla som har följt och kommenterat byggtråden, utan er och detta forum så hade det inte varit lika roligt att bygga! 

Här är en bild på den sista lilla prylen som jag gjorde, en resin fallskärm från Truedetails har jag för mig att de var.







// Ernst

ernie87 skrev:Jag vill också passa på att tacka alla som har följt och kommenterat byggtråden.

Tack själv, det är en skaplig show du bjuder på varje gång.