Dragon Lady aka Lockheed U2 (High Planes models 1:72)

Tackar för uppmuntrande utrop

Är själv ganska nöjd med att jag får ihop bitarna någotsånär med tanke på vad som fanns att jobba med i kartongen. Ikväll blir det scratchbygge EN GPS-mottagare till vänster vinge skall göras av lite spröjs.

Tittade lite på bilden nedan idag och började sakta fundera på om det kanske kan tänkas finnas något PE-set med antenner i skala 1:72 därute. Någon här som har sett något sådant? Sökte lite hos Hannants men hade ingen tur.

Ohå. another one bites the PE.

Härligt att se hur du trillar ner i detaljeringsträsket.

Keep em coming

// Johan

Detta är den perfekta modellen att detaljera (utvändigt) då jag kommer att behöva en sådär 18-20 antenner och 10-12 "vårtor" här och där på planet . Vårtorna gör jag med greenstuff, tänkte först plasticard för antennerna men tror att det blir för tjockt.

Galdrin skrev:Detta är den perfekta modellen att detaljera (utvändigt) då jag kommer att behöva en sådär 18-20 antenner och 10-12 "vårtor" här och där på planet . Vårtorna gör jag med greenstuff, tänkte först plasticard för antennerna men tror att det blir för tjockt.

Pröva att klippa ut antennerna ur en öl-/läskburk.
Det brukar funka rätt bra som ersättning för PE.

Jag måste också tillägga att ditt bygge ser riktigt snyggt ut.
/Bosse

Tackar ... bara ni inte blandar ihop bilderna på det jag bygger med de bilder på riktiga plan jag slänger in i tråden då och då

Tipset på ölburk var perfekt, precis i min smak också så nu måste jag gå och se till så jag har några tomma burkar att klippa i

Idag har jag fixat en ny frontspoiler, den skall slipas till lite till den slutgiltiga formen när den gröna massan är hård nog för det:


Sedan så passade jag på att installera radion:

En lång, grön kran full med vårtor?

Är vi helt säkra på att den här inte borde läggas i Warhammer-avdelningen?

Varför inte? Då skulle podsen under vingarna innehålla bränsle till eldkastaren

Mmmm...massa underbara antenner!

Gjorde dom till sist i vanlig plasticard. De såg inte så förfärligt tunna ut i mina referensbilder och jag tror att jag hade sabbat antenner gjorda av ölburk ganska fort.

Inte illa!
Men med tanke på EB-66:an så måste jag ju undra: gillar du antennskogar, eller är det bara tillfälligt?

Ren tillfällighet. Egentligen gillar jag allt som inte har propeller och en del av det som har propeller. De byggen jag har hitills samt de kommande 2 är billiga byggsatser som jag har känt att jag vill bygga men de har byggts för att jag skall försöka "komma i form". De byggen jag kommer att spara i bokhyllan blir 1:48 plan och då gärna i par om konkurenter. Typ Indisk Mig-21MH tillsammans med en Pakistansk F-104A. Amerikansk F-14 och Libysk SU-22 är ju också en liten sådandär händelse som man kanske vill spara i bokhyllan.

Sedan finns ju alltid ett visst intresse för de mer obskyra planen som U-2 och SR-71

Tydligen ett av de svårare planen att landa. Man använder sig tydligen av en extra pilot i en snabb bil vid sidan av banan som "pratar ner" piloten. En av svårigheterna beror visst i den stora ving-ytan som gör det svårt att tvinga ned planet på marken. Kan tänka mig att begränsad sikt och placeringen av landningsställen (med "skidor på vingspetsarna) inte heller förenklar.

Här är en film där ni kan se flera försök till landning.
https://www.youtube.com/watch?v=eamnTyfkUBY

Tydligen har man även gjort försök med U-2 på hangarfartyget Kitty Hawk. Är det inte lite tuft att starta på 98m utan katapult?
För att citera en engelsk site:

"Given the U-2's large wingspan and slow liftoff speed, takeoff was accomplished relatively easily. Even fully loaded, the U-2 managed to takeoff in only 321 ft (98 m) without use of the ship's catapults. Schumacher also successfully completed several landing approaches proving that the U-2's slow approach speed and high excess power provided plenty of margin for error in case of a waveoff. Unfortunately, actually landing proved more difficult when one wingtip struck the deck and the aircraft just barely managed to become airborne again before falling over the side.

Since this initial testing looked promising, Lockheed and the Navy modified three U-2A airframes with stronger landing gear, an arresting hook, and wing spoilers to decrease the lift during landing. These new aircraft became known as the U-2G. Schumacher and several CIA pilots also became carrier-qualified by flying the T-2 Buckeye trainer and making practice landings aboard the USS Lexington. All was ready on 2 March 1964 when Schumacher made the first landing of a U-2G aboard the USS Ranger off the California coast. Although a series of touch-and-go approaches had gone well, the first landing was slightly less than successful when the arrestor hook engaged and forced the nose of the plane to dig into the deck. Despite breaking off the pitot tube, quick repairs allowed the aircraft to takeoff again. Successful takeoffs and landings continued a few days later, and the Navy considered five CIA pilots to be qualified to operate the U-2 aboard ship. "

Sådär, fick llite färg och dekaler på denna. Inte världens bästa bygge men med tanke på vad jag hade att jobba med och att det var ett läroprojekt så är jag åtminstonde inte missnöjd med resultatet.

Så där ja, den ser ju riktigt mysig ut.
/Bosse

Görsnygg!

Svart med röda märkningar ser alltid bra ut!

Syndigt snyggt!

VAckert!!
Den ska du inte alls känna dig missnöjd med

Fler bilder kan du väl bju på

Ska försöka ordna flera bilder när solen är uppe. Nackdelen med lågenergilampor i hela huset är att det inte går att fota något utan blixt.

Några till bilder i bättre ljus. Dekalerna var inte kanonbra då de ser ut som att det är ett tunt lager med luft emellan dekal och plast om man tittar ur vissa vinklar. Vingarna har fel vinkel, vilket jag upptäckte för sent + en massa andra missar som jag bara kan skylla på mig själv.

Hejsan!

Ser bra ut, särskilt för att vara ett tidigt bygge!
Med tanke på utgångsmaterialet är det MYCKET bra, tycker jag!

Du har mycket riktigt fått luft instängd under dekalerna.
Det beror att färgen är ojämn (skrovlig) så dekalen lägger sig på färgens "toppar".
Det är ett ganska vanligt fenomen, och det finns flera sätt att undvika det.

Ett är att måla med blank färg, eller att måla den färdiga modellen med ett lager klarlack INNAN man lägger på dekalerna.
Det ger en jämnare, slätare yta ( lacken "fyller ut" dalarna), och man riskerar inte att få så mycket luft under.

Skulle det ändå "silvra" (som fenomenet brukar kallas), kan man ta en nål/skalpell/knivspets och sticka hål i dekalen, så luften kan pressas ut med en tops eller papper.

Sedan får man klarlacka igen med matt/satin klarlack.

En hjälp är att använda Micro-set (en hjälp att sätta dit dekalen) och Micro-sol, som "löser upp" dekalen och gör att den "sjunker ner" i alla fördjupningar och detaljer.

Jag använder i stort sett alla metoderna på mina byggen.

"Missar" gör man på alla byggen, men förhoppningsvis lär man sig något varje gång!

"Nästa modell blir alltid bättre", eller hur?

Limma Lungt!

Stefan

Jag har använt både microset och microsol och när jag granskar dekalerna riktigt nära kan jag inte se luft under dom. Bara ur vissa vinklar som dekalerna inte längre är lika transparanta. Nåja, nästa blir alltid bättre

Vad skall det bli? Öst-tysk Mig21 eller Väst-tysk F-104? ... Alla dessa val.

Starfighter! Schnällaah?

Den Starfighter jag har är med upphöjda panellinjer. Måste bestämma mig för om jag skall byta ut alla panellinjer mot nedsänkta eller strunta i det.