F-100D Super Sabre, 1/48 Trumpeter

OK, dags att bli allvarliga!

Hittills i år så har jag bara gjort OOB byggen, kanske med lite ets på sin höjd ( Viggen bygget å Whif-16 räknas inte då de är väldigt långsiktiga projekt), så det är dags att göra något annorlunda...med massa resin i!

Det är Super Sabre dags!


Mer specifikt så är det en F-100D i 1/48 från Trupeter, jo jag har hört att den har lite probs här och där emn jag väljer att ignorera det och bygga en läcker Super Sabre



Så, en presentation!

Här är boxen...tänkte jag visar den som vanligt





Hur som haver...

Låddan innehöll 9 kartor vara två med genomskinliga delar. Delarna ser fina ut och jag har bara hört bra saker från de som byggt (japp, du Stefan)










Jag nämnde resin.... jag har tre set, utblås, hjulhus och cockpit, cockpiten är till en "C" egentligen men det kan väl inte vara så inni vassen mycket som skiljer.




Givet vis har jag köpe dekaler till och jag ser att de är nästan identiska med de som kom i låddan Ändå letade jag länge efter ett färgglatt exemplar Det blir "Triple Zilch", 20th TFW, 307th TFS, Arkansas ANG
Den med röd blixt på sidan...





SÅ var det läge att komma igång, jag mjukstartade med att putsa resinet och spetsa på tandpetare inför grundfärgen



Limma lugnt!

Mmmmmm, en Super Sabre!
Då hajar jag NMF-hintarna i MiG-17 tråden.
Skall bli kul att se, speciellt när du målar utsidan på EBK

Jag förbereder mig i stilla ro på förtjusning & förundran.

Hehe, verkar som jag väckt ert intresse

Jag glömmer sällan nosvikten...men ibland blir det för lite

Är detta något mellanting mellan 50-talare och riktigt moderna kärror? ser ut som de parat en F-16 med en MIG-17 och detta är deras lilla avkomma

intressant iaf.

Under 50-talet så experimenterades det friskt...därför ser 50-tals maskinmer så olika ut. Tidigt 50-tal, mitten av 50-talet och slutet av 50-talet har så vilt skilda designer så att man har svårt att förstå att allt fick plats under samma årtionde!

Jämför Sabre, Super Sabre och Phantom.... men så ska man tänka på att de från tidigt 50-tal designades under 40-talet...

aha...

Intressant info...... F-100 hade NMF fram till 1960 då de började målas med en aluminium acryl som skulle skydda mot väder och vid. Eftersom min "Triple Zilch" är från 1957 så blir den metallren och högpolerad

NästanMetallFärg????

MiniStuff skrev:NästanMetallFärg????

Natural Metal Finish?

Eller Natural Metal Fetish...med tanke på hur vissa dreglar över Alclad

MiniStuff skrev:

CAS skrev:Eller Natural Metal Fetish...med tanke på hur vissa dreglar över Alclad

Hur länge sover din dotter igentligen!?!
Du verkar ju ha hur mycket byggtid som helst

Skämt åsido, skall bli möe intressangt att följe dette bygge

Keep `em coming!

Veritech79 skrev:Hur länge sover din dotter igentligen!?!
Du verkar ju ha hur mycket byggtid som helst

Skämt åsido, skall bli möe intressangt att följe dette bygge

Keep `em coming!

Hehe, jag brukar få ta henne på morgonen och då har hon skrikit hela natten med sambonoch är trött, jag ger henne lite mat och lite pink floyd så är saken biff och hon sussar i 3-4 timmar medan jag kan bygga lite. Oftast går jag på jobbet på eftermiddagen så det passar rätt bra

Nya bud gällande NMF...

Fick tag på den här utmärkta sammanställningen av "bra att veta" -saker




Since Trumpeter’s F-100s are starting to hit the streets, I thought I’d put out a few notes for those folks who are building them, or who might have one of the older kits in the stash. I'm basing this on Jay Chladek's F-4 Guide. Most of the info below comes from my pestering the gentlemen who flew and maintained the F-100. There is a lot more, but I just thought I’d hit the highlights. Feel free to add to or correct anything you see here.

Ben Brown


YF-100 - Pre-production F-100 (there was no prototype). Two built. Had a larger tail, but shorter wing span than the initial batch of F-100As. Differences in the shape of the intake lip and exhaust. Lindberg’s 1/48 kit represents the YF-100.

F-100A - Initially fitted with a short tail, later modified with a taller tail and extended wing tips (1 ft) in an attempt to fix stability problems after a series of fatal accidents. Did not have a wet wing (fuel cells in the wing), single-point refueling, or inflight refueling. THE WINGS DID NOT HAVE TRAILING EDGE FLAPS. No pylon stations other than the drop tanks. Later modified to carry Sidewinder missiles inboard while serving with the Air National Guard. Initially had a single landing light just aft of the pitot probe, but later fitted with the standard two lights forward of the speed brake. Jets sent to Taiwan were modified with F-100D tails.

RF-100A - Six F-100As were pulled off of the assembly line and modified for reconnaissance. Two camera fairings were added under the fuselage, on both sides of the nose gear well, and the fuselage sides were bulged out at the ammunition bays. All six had the extended wings and larger tail mods. Often seen with 200-gal drop tanks on the inboard pylons.

F-100C - From a modeler’s point of view, externally identical to the F-100A. Again, note that this version DID NOT have trailing edge flaps. I’m emphasizing this because Trumpeter’s two-piece ailerons can be mistaken for an aileron and a flap. The F-100C had a wet wing and single-point fueling. An extra wing hardpoint was added outboard of the drop tanks. When the pylons were installed, they had triangular sway braces attached. Could not carry a centerline store. Later modified for inflight refueling.

F-100D - Optimized for ground attack. Trailing edge flaps were added. Tail size was increased in both height and chord, and the rudder was increased in size. Fuel tank vent fairing on tail was enlarged to house a tail warning radar, and was later widened on some aircraft to house radar warning receiver (RHAWS) antennae. An additional antenna fairing was added under intake and an azimuth display and warning lights were added in place of the drop tank fuel quantity gauges on top of the instrument panel glare shield (the Monogram kit has RHAWS but is missing the antenna fairing under the nose). Only F-100Ds and Fs serving in SEA were so modified. Early F-100Ds (up through 54-2873) had the F-100A/C’s single-piece inboard main gear doors, and could not carry a centerline store. This includes all F-100Ds that went to foreign operators. Later aircraft had the two-piece doors that didn’t hang down vertically when opened, to provide clearance for a centerline store. These jets were modified around 1962 with a speed brake with a wider cutout, to prevent damage to the centerline store. The cockpit was very different from the F-100A/C, with a completely different ejection seat.

TF-100C – Two-seat trainer prototype. Modified from F-100C 54-1966, by lengthening the fuselage to make room for the second cockpit. Used an F-100C wing, so it had no trailing edge flaps, but did have the larger F-100D tail. Appears to have had F-100C seats. No weapons. Lost during a spin test.

F-100F - Two-seat version. Two outboard guns removed, but could carry the same underwing armament the D carried. All F-100Fs had the two-piece inboard main gear doors. The cockpit layout was similar to the F-100D, and used the same seat. The headrest on the front seat was split so it could be folded down.

A few modeling notes

Parked F-100s’ ailerons were always in the neutral position. They didn’t droop like those on the F-4. The stabilators would droop to a trailing edge-down attitude over time. The flaps were always raised prior to shutdown. The leading edge slats were free-moving, held closed by aerodynamic forces. On the ground, they were always extended, unless they had been pinned up by the ground crew.

Pilots would often open the speed brake prior to engine shutdown to aid the ground crews. The inboard main gear doors and aft nose gear door was mechanically locked in up position, but would usually be opened by the ground crew for maintenance.

The parachute wasn’t usually left in the cockpit when the jet was parked.

Drop tanks were originally 275-gal. These were later modified starting around 1964 to 335-gal by adding a 28” plug to the joint just forward of the leading edge of the pylon. If you are building a Vietnam-ear jet, you’ll need to extend the drop tanks. A 450-gal ferry tank could be carried by the C, D, and F. These seem to be similar to those carried by the F-101 Voodoo (think F-15-style drop tank on an F-4 centerline), and usually had a pair of fins fitted. 200-gal tanks could be carried on the inboard (RF-100A, F-100C, D, F) or outboard pylons (C, D, & F).

Arrestor hooks were fitted around 1960 -1962. The forward part of the hook mounted on the centerline, just aft of the main gear well on both aircraft. On the F-100A/C, it angled to the left, so the hook itself was just forward of the drag chute doors. The D and F’s hook went to the right.

Several F-100 kits have the drag chute cable trough, with its stainless steel cover plates, scribed into both sides of the aft fuselage. It was only on the left (port) side.

The inflight refueling probe tube was initially straight, but was later fitted with a curved tube. There were actually four different versions of probe and two different mounts (F-100D/F). Which mount was used depended on the aircraft serial number. Not known whether more than one mount was used on the F-100C.

The F-102’s more reliable afterburner nozzle was only fitted to Air National Guard F-100Ds and Fs, as well as a very small number of ADC Grey-painted NM ANG F-100Cs.

After about 1957, the Air Force started painting F-100s aluminum lacquer. Check the date of your subject before you dive into that highly polished natural metal finish! The Thunderbirds jets were all NMF.

Gvörsk, TMI!

Äntligen lite lugn och ro!


En liten varning, batterierna tog slut i min kompaktkamera som jag dokumenterar byggena med så jag använde systemkameran..som vanligt var jag för lat för att göra alla inställningar så bilderna är av skiftande kvalitet



Den här gångne grundade jag med Alclad primern, jag litar inte riktigt på att lifecolor sitter på en resin yta...





Efter det så lade jag på Life color matt svart....






Sedan blåste jag på alclad jet exhaust på utblåset






Cockpit ärmålad med Tamyia neutral grey mixad med 50% matt vit.





Hjulbrunnarna målade jag med xtracrylics interior green, och den gillade inte att läggas uppe på matt svart!






..Så jag blåste på lite av cockpit mixen och lade nytt lager med interior green, då blev det bättre!






Förresten så hittade jag äntligen ett lösningsmedel som ärperfekt för Xtracrylics! Sprutan kloggar inte igen på nolltid, till och med deras egen thinner geggar igen min Iwata!
JAg testade 70% handsprit, denaturerad sprit, och den var helt lysande!





Iwatan gillade det vädigt mycket och jag kunde blåsa ytterst tunnt även med mitt 0.3 munstycke utan splutter!



Så där, kanske man kan komma igång med lite detaljmålande snart!


Limma lugnt!

Snajsig start!
Och det där spädningsmedlet skall VERKLIGEN hårdtestas! Mycket mycket intressant!
Löser det upp gammal färg också ?

Ur min blandningsmugg i alla fall....

Hubba-hopp!

Alkohol löser mycket!



Dessutom: det här ser ju svårt snyggt ut.

TAck MAtte

Ingen risk att du kanske kan kolla om alkoholen löser Tamiya och Mr Color's akrylfärger också, tror du? Hade ju underlättat när man rengjorde sprutan om det inte frätte på metallen.. (Som T-röd gör. Det fräter på både kromen och de obehandlade delarna)

I övrigt, ser bra ut!

Tamyia kan jag kolla när de släpper ut mig från jobbet men Gunze är det värre eftersom jag inte har något